Dagens Nyheter – 21 januari 1871, sida 2

begåfvade ädlingen kände sig stå som på schavotten. Men pausen efter Gundlas anklagande rop räckte icke många sekunder. Han! — utropade baron Hans och Eleonore nästan samtidigt och med en ston, som nogsamt röjde, huru smärtan vältade som en klippa öfver deras bröst. Han! — röt pastor Hjort med en stämma, som mera liknade ett säradt lejons än en menniskas. Och med ett anskri, liknande vanvettets, kastade Emanuel Hjort sin dotter åt sidan, och grep den tunga Jupitersbilden på bordet bredvid honom, för att, lik Asa-Thor med sin fruktansvärda hammare, i ett enda slag krossa sitt barns förförare. 4På knä, eländige, och gör din sista bön, ty jag har svurit i mitt hjerta att döda dig!X Den väldiga, klangfulla stämman, som så ofta i Herrans tempel hänfört de åhörande, ljöd som ett thordön genom det stora rummet, ögonen brunno likt mordbrandslågor under de buskiga ögonbrynen, ansigtet var likblekt och läpparne skälfde under tyngden af den förfärliga hotelsen. Emanuel Hjort var icke längre någon fridens apostel, han stod der i ett ögonblick förvandlad till mordengeln, som, förkunnande Herrans straffdom, också är redo att utföra den. Bronsbilden darrade i den uppåtsträckta handen, färdig att i nästa sekund falla ned öfver