Dagens Nyheter – 17 januari 1871, sida 2

—S Uv -—-— Han var min stalldräng för två år sedån; han stal och söp, lefde otuktigt och var ett mönster för alla skurkar, likasom han gsannolikt ännu är en skenhelig bedragare. Håde hån varit hederlig karl, skulle han nog hn stått qvar för mina bliekar, men nu skrämde de honom på flykten. Och vill ni ni veta; go vänner, hurudah karl hans försvarare, såte vän och embetsbroder är, så säger jag eder inför Gud, att han är en falsk profet, en skurk i fromhetens skrud. Jag förklarär på mitt -hedersord, att jag har sett hönom, den ofördragsamme nykterhetspredikanten, så drucken, att han nästan varit redlös, och att han, gudaktighetens mönster, har lagt de svartaste försåt för oskulden. Genom förtal och smädelser har han nödgat hela ortens älskling, pastor Hjort, att taga afsked från sitt embete och genom fortsatta lögner söker han nu förgifta det knappa brödet för den ärans mannen. Jag förklarar honom inför er alla såsom en hemlig drinkare, en qvidnojägare, en lögnare, en äreskändare, en nedrig menniska, ovärdig sitt prestembete och ovärdig att inför fromma och redbara menniskor föra tal om kärlekens och rättfärdighetens Gud. Nej, vill ni höra Guds ord förklaras af en värdig tolkare, så hören pastor Hulting eller någon annan ärans man, men vänden öe med afsky bort från denne hycklande usling; som skälfver likt ett asplöf under min hand, ty han känner gig förkrossad af min anklagelse.