Dagens Nyheter – 17 januari 1871, sida 2

Parisballongen I Norge. Ehuru vi redan lemnat utförliga berättelser om de båda med en ballong i Thelemarken uti Norge nedfallne fransmännens äfventyr, torde en af dem sjelfva afgifven berättelse om förloppet icke sakna intresse för våra läsare. Vi meddela derför efter la Gironde för den 29 december följande bref och rapport: Bordeaux den 25 december. Min käre vän! Jag har lofvat att ni skulle vara den förste som fick del af rapporten från den af mina stac kars franc-tireurs, som på ett så underbart sitt föll ned hundra lieus norr om Kristiania. Då han ändock for så långt, kunde han gerna gjort en tur till nordpolen med detsamma, icke sannt, och jag har också skämtat litet med honom af denna anledning. Jag bibehåller i hela dess enkelhet denna i sina minsta detaljer sannfirdiga berättelse. Jag känner berättaren och ansvarar för honom. Det gör mig ondt, att jag icke kan meddela era läsare hans namn, men en befallande pligt ålägger mig den mest absoluta tystnad i detta hänseende, 2medan den stackars gossen afrest för att uppfylla den andra delen af sin mission, den svåraste och allrafarligaste — ni vet hvad jag åsyftar. En gång när Frankrike åter blifvit befriadt från de horder, som befläcka dess heliga jord, skall det blifva en pligt för mig att nämna namnet på de män, som med en uppoffring, hvilken är sublim, emedan hon ir oegennyttig, erbjudiv fiderneslandet offret af sitt lif. Denna tid är snart inne. Mottag m. m. Pierre Deschamps, Franc-tireurs-chef. Derefter följer sjelfva rapporten från en af Seines franc-tireurs till hans chef, så lydande: Bordeaux den 24 december. Min chef! Förliden 16 november ställde ni till nationalförsvarsregeringens förfogande åtta man af kåren, och den 18 afreste två af våra kamrater i ballong med det uppdraget att bringa underrättelser utifrån till Paris genom att, kosta hvad det ville, bana sig väg genom de preussiska linierna. Ni gjorde mig den äran att gifva mig platsen nr 3, och den 24 november meddelade ni mig, att jag skulle göra mig färdig att rera samma afton. Afresan försiggick från norra banstationen på en ballong af 2,300 kubikmeåtres, som fördes af luftseglaren T; Rollier. Jag medtog något lifsmedel, knappast tillräckligt för 24 timmar, och regeringens depesch. Vi hade dessutom med oss en bur, innehållande 6 af statens improviserade postförare, 6 dufvor, med hvilka jag straxt ställde mig på förtrolig fot, omkring 250 kilogrammer enskilda bref och 10 säckar barlast. Midnatt. Vi afreste med en måttlig bris från SSV, således åt NNO, d. v. s. ungefär i riktningen mot S:t Valety sur Somme; Ballongen, som stigit till en höjd af 800 metres, började sjunka. Vi nödgades uppoffra omkring 2!, säckar sand för att kunna stiga till 1,000 å 1,200 måtres, en höjd, der vi voro i säkerhet för dessa herrar3 kulor. Några skett afskötos på oss uten verkan, Klockan 12!o. Vi ha stigit till 1,400 metres. Allt är lugnt. . Natten är utomordentligt klar. Klockan 1, Vi ha stigit till 2,700 mbtres. Vi hålla oss uppe på denna höjd till dess det dagas. Klockan 2!j. Långt under oss utbreder gig ett tjockt töcken, som helt och hållet skyler jorden för oss. Ett dån, som icke kan jemföras med någonting annat än bullret af ett bantåg, föranleder oss att antaga, det vi äro i närheten af en jernväg; men detta dån fortfar ända till dagningen och förundrar 088. Klockan 6!, på morgonen. Dagen börjar gry. Ballongen har sjunkit till en höjd af omkring 1,400 måtres. Vi se icke något land i horisonten, och under oss utbreder sig — hafvet! Hafvet... för oss är det döden!... Det ständiga dånet, som kom oss att tänka på en jernväg, var ingenting annat än vågornas. Klockan 6!3. Förlorade i den omätliga rymden, saknande alla instrument med hvilka vi kunde göra våra observationer och erfara hvar vi befunno oss och under det vinden älltjemt dref oss åt norr, uppsatte vi följande depesch till Frankrike: Klockan 6!7 på morgonen på öppet haf och utan att skönja någon kust -på Guds nåd! Vi anförtrodde denna sista afskedshelsning åt en af våra stackars små brefbärare; men töcknet, som för hvar minut blef tjockare, bragte oss att afstå från denna töresats och sorgsna inneslöto vi åter vår dufva