husbonde, att denne, för att en gång exemplariskt bestraffa hans snatterier, lögner och snedsprång, till slut med käppen i hand körde honom på porten. Talaren var justi farten att för sina ångestfullt jemrande åhörare beskrifva i detalj helvetets olika våningar samt de skilda graderna af qval och plågor, hvarmed mörkrets furste trakterar de sina; han beskref förmeddst betecknande åtbörder de glödgade tänger, doppade i ormgift, med hvilka de onda andarne slita tungan ur munnen på de vantrogna, då han plötsligen tvärtystnade och kastade .ena förfärad blick mot hoper i dörren. Hufvudet högre än de öfriga, rynkade kronofogden sina ögonbryn och höjde knappen på sitt spanska rör. Denna tysta hotelse var nog, för att sätta lif i benen på d. f. stalldrängen. I ett enda skutt hoppade han från bordet till närmaste fönsterbräde och försvann från de bestörta åhörarne. Då ingen kunde förklara anledningen till hans snöpliga flykt, uppstod ett allmänt sorl, som likväl snart nedtystades genom Tovenii utrop: Mina kristliga vänner! Och utan att observera kronofogden, fortsatte kyrkoherden, i det han steg upp på en stol och vände ryggen åt dörren: CMina bröder och systrar i trone! I förvånens öfver talarens hastiga flykt, men han ville dermed endast åskådligt framställa för BOSEN BLAND KAMELIOB, AF JOHAN JOLIN. 8.