Dagens Nyheter – 16 januari 1871, sida 2

so Sv och med hvarje sändning ökade beloppet af hennes bidrag till brödernas studierX bebodde hon fortfarande sin lilla trånga, men trefliga kammare hos mr Crauford, och hennes enda förströelse bestod i att leka med de små barnen, hvilkas favorit hon längesedan blifvit. Men dessemellan öfverlemnade hon sig åt sin hejdlösa sorg och åt plågan af en hemlängtan, som hon framkallat genom sin egen jernyvilja. Pastor Richardsson besökte ofta sin vän skolläraren, och steg allt högre i Gundlas gunst. Han var en man på ett par och trettio år, lång, blek och blond, men med ett ansigte så vänligt och intagande, att man aldrig kom att tänka på dess brist på skönhet, Han var en af Londons utmärktaste predikanter, och Gundla försummade sällan någon af hans predikningar. Å sin sida tycktes mr Richardsson finna ett särdeles nöje i att fullständiga den unga svenskans kännedom i engelska språket, och att göra henne bekant med det bästa af dess nyare litteratur. Så förgick tiden för Gundla under träget arbete och under vänligt umgänge med de främlingar, som småningom inkräktat en del af hennes hjerta. Men den rosenslöja, som vid nitton år brukar hänga som täckelse för framtiden, var för den arma qvinnan ett bårtäcke så svart, att hon bäf. vade för att öppna den minsta flik. En enda