Dagens Nyheter – 14 januari 1871, sida 2

oo MUR gräsplanen och framåt en smal tvärgata, som leddo ner till Themsen. Gundla uppfångado till och med bland masttopparne ena vimpel i gult och blått. ilennes hjerta spratt till vid den oväntade helsningen från hemlandet. Hvad som i synnerhet förtjnsto den unga svenskan, var dot lilla nipyua möblemanget. Bord, stolar och en lien byrå, lickerade i hvitt och ornerade med små häårfina ränder i rödt ech blått, gåfvo åt rummet en fysionomi, lika genomskinligt ren och lika vänligt leende gom den unga värdinnan sjelf. Den sköra flickan med det tilldragande vä sendot tycktes göra det angonimarte intryck på mr och jars Crauford, och de blyga barnen voro snart sysselsatta med att beundra de blänkando ståknapparao på kappsäck. Gundla smekte de små och fragade ror och far om hon fick 1yssa dem. Denna finkänsliga fråga tycktes eröfra dessas hjertan helt och hållet. Om jag voro moder till så älskliga varelser, skulle jag aldrig tillåta Bågon annan kyssa dom? — förklarade den unga svenskan Moan gjo de upp byresuffären, och erbjöd Gundla att, få spisa middag vid horrskapet Craufords tarfliga bord eller ec att bli serverad på sin kammare. Doo månadtliga summan var an n dva kom den stackars flick utt darra vid fanken på piiserna i Paris och på hennes medulföshet. 28 dh