Dagens Nyheter – 14 januari 1871, sida 1

var första gången jag såg ett bombardemang; vid Rosny fick jag dock om en stund se ännu vackrare gkott. Nästan alla träffade någon del af fästet, och likväl kunde jag icke upptäcka, att de gjorde ringaste skada. Några kreverade icke; andra träffade vallar af jord, naturligtvis utan att åstadkomma någon förtret, och begrafde sig stundom deri, eller kastade upp massor af jord högt i luften. Många föllo på den stenlagda borggården och kreverade med ett brak, gom tycktes skaka det hus, der vi voro, från grunden till takåsen, Så vidt jag kunde döma, voro de ofantligt stora och tunga, och jag var temligen förvånad — ty jag hade mycket öfverdrifna begrepp om verkan af ett bombardemang — öfver att de tydligen gjorde så liten skada. De skulle nog ha dödat och sårat på en vid omkrets, om någon hade funnits att döda och såra, men som fästets kanoner icke arbetade, var manskapet, förmedar jag, instufvadt i säkra tillfyktsorter; i alla händelser syntes ingen till, och fästets öfvergifna utseende och dödslika stillhet, som endast afbröts då en granat emellanåt med ett åsklikt brak exploderade derinom, gjorde ett högst egendomligt intryck. Jag såg förgäfves efter breseher i murar och vallar eller demonterade kanoner, som jag alltid föreställt mig höra till verkningarne af ett starkare bombardemang. Ni må gerna gå på så der i två år, sade ea af de i vårt observatorium varande mobilgardisterna. Mig syntes att de gerna kunde få gå på så der i 20 år, såvida icke ett fortsatt trakterande med granater på en fästning utöfvar samma verkan som vattendroppar, då de oafbrutet fortfara att falla öfver ett hufvud, säges hafva på hjernan. ,Beskjutandet pågick i en viss riktniog, men plötsligen, just då vi som mest trodde oss vara utom all fara, kom en granat, afvikande från den hittills följda direksionen, rakt mot det hus, hvari vi befunno oss. Lyckligivis hann den aldrig fram till oss. Mobil gardisten yttrade att preussarne måhända märkt att folk fanns i huset samt gjort oss den äran att anse oss värda en granat. Han framställde denna anmärkning på ett mera skämtsamt sätt; men ett par tre af sällskapet voro icke böjda att betrakta saken från den gladare gidan. Vi voro i byggnadens vindsrum, och en granat, om också den var af det för en fästning mest oskadliga slaget, skulle helt säkert tränga genom taket lika lätt som om detta bestode af gråpapper, hvarefter vi alla komme att råka illa ut. Mina farhågor ökades genom tanken på en berättelse, som jag nyligen läst i någon tidning, om huru en granat inträvgt i ett rum— vid Roeny, tror jag — hvarest åtta personer gutto krivg ett bord och åto, samt dödat sex af dem och sårat de två öfriga. Jag retirerade under den bästa förevändning jag kunde hitta på, och sedan jag lemnat huset, närmade jag mig en grupp af män och gossar som beskådade bombairdotingen från en jemförelsevis säkrare plats. ka Dy granat kreverade efter en stund iniärheten af huset, och genast sprungo gossarne fram för att samla ihop skärfvorna. In af dem återkom triumferande med en vacker profbit och var förtjust öfver att få utbyta den mot två sous, Utan tvifvel var det nu mera godt om granater än kopparslantar i Nogent. — — Vi voro fortfarande okunniga om det öde som drabbat mont Avron och fortsatte derför vår färd ditåt. Snart voro vi framme vid Rosny. Detta bombarderades mycket hättigare än Nogent. Granaterna följde hastigt på hvarandra, ungefär fyra i minuter, som jag tror, och skotten träffade i allmänhet med en utomordentlig precision. Några af fästets kanoner svarade, eburu jemförelsevis mycket sparsamt; men deras eld tjenade emellertid fienden till en förträfflig vägledning, och granat efter granat kom flygande inom några få alnars afståud från dem; dock såg jag aldrig någon at desamma verkligen träffas. Jordverken fran TITT lenlaefrlltatis pr ide JAS lg TR ser Lå vi NAR PNG LST st Jr RR VA BR SEN Kl