Dagens Nyheter – 13 januari 1871, sida 2

verkligen osar brändt, menade värdinnan och kastade granskande blickar på mamsellen, både fram och bak, och se, hu upptäckte hon att det satt eldi mamsellens klädning, i hennes krinolin, i alla hennes kiolar, Det hade sprakat ett kol på dem och itändt dem I farans ögonblick är dock Gvinnan alltid rådig, och denna ävinnans tådighet visade sig äfven-värdinnam beeitta, iIthy att hon helt hasteligen fek tag i ett ämbar iskallt vatten, som hon slog öfver mamsellen. Badet var både ovant och oförmodadt för den goda mamsellen, sovå skälfde och skrek: Hu! huu! häuu!? — men elden var lyckligen släckt. Sens moral: Man bör aldrig njuta för mycket af något detta lifvets goda.