Dagens Nyheter – 13 januari 1871, sida 1

Utdelning af fanor i Bordeaux. Den 26 december voro samtliga till nationalgardet i Bordeaux hörande bataljoner och kårer samlade å den vidsträckta Quinconcesesplanaden, för att emettaga sina fanor. Regeringens medlemmar, hrr Cremieux och Glais-Bizoin, prefekten Alloin Targå m. fl. infanno sig och togo plats midt på esplanaden, hvarest, innan fanorna öfverlemnades åt bataljonerna, tal höllos af de nämnde regeringsmedlemmar, prefekten Targå, stadens maire hr Fourcand och hr Anvotole de Laforge. Alla talen helsades med ropen: lefve Frankrike! Lefve republiken! . Dessa rop upprepades af bataljonerna, utgörande tillsammans femtontusen man, då de passerade regeringens embetslokal, och inneburo således en betydelsefull hyllning åt denna. Entusiasmen var stor äfven bland folket; och de elaka insinuationer, som på sednare tiden framstälts mot provisoriska regeringen, blefvo alltså denna dag på ett afgörande sätt tillbakavisade af Bordeaux invånare. Se här det politiska tal, som vid ifrågavarande tillfälle hölls at prefekten i Girondedepartementet, hr Alloin Targå: Medborgare! För tre och en half månader sedan såg jag på en öppen plats, som icke är större eller vackrare än denna, en skog at bajonetter blänka i solskenet, liknande den som nu omgifver mig; detvar den 4 september, dagen efter kapitulationen vid Sedan. et fanns icke mera några officerare, icke mer några soldater, icke mer nägra vapen, icke mer några förråder och, hvad värre var, man trodde icke att det mera fanns några modiga sinnen! Inför en så stor olycka tvekade de starkaste hbjertan. Några bland oss fruktade äfven att kalla republiken till fosterlandets hjelp, att utsätta henne för faran att gå under vid ett motstånd, som hela Europa förklarade omöjligt. Men folket hyste icke denna farhåga; och under det man öfvervägde, samlades det ännu knappt bildade nationalgardet i Paris i massa och under rapen å Concordeplatsen och ropade, likasom i dag: sefve republiken! Detta var Frankrikes räddning. Dessa rop blefvo ett aftal, en edlig förbindelse som nationalgardet inom sig afslöt att fullfölja det värf på hvilket ingen annan mera trodde: Paris försvar. s Sedan tre och en half månader försvarar sig det republikanska Paris; det skall också försvara sig så länge det blir nödvändigt, d. Y. s. till dess era Böner och bröder, mobilgardisterna och de mobillserasda nationalgardisterna, komma till dess befrbelse (Talarea afbiftes af ropen: Lefve republiken! Lefve Pazis! Lefve nationalförsvaret!) Ja, lefre: nationalförsvaret! Utan republiken skulle icke mera något nationalförsvar finnas. (Bravo! lefve republiken!) Se der buru Paris nationalgarde har uppfautat sin rol och fullgjort sin pligt. Jag skulle nu säga er, hvilken rol och hvilka pligter tillkomma nationa!gardet i Bordeaux: I hafven att skydda republikens regering, att: betara den hos eder deponerade republikanska iden. I -skolen icte tåla att denna idt, under det Paris är inneslutet inom en jernring, under det de yngre slägtena äro ute i striden, anfalles och förlorar i inflytelse. Regeringen bar kommit hit, och nu har Bordeaux hängifua befolkning henne midt ibland sig... I sen hvilken er pligt är mot Paris, mot de nya och republikanska armeerna. Ack! vår kära republik... I veten hvilket vårt ideal var, hvilka våra förhoppningar voro för fyra månader sedan. Det var efter freden och jemlikheten inom samhället vi trängtade; vi tyckte oss se dessa båda komma mot folken med händerna fulla af idel väl: gerningar. Ja, det var på den politiskt-socialareformen såsom ett medel till allas lyckliggörande vi hoppades. Men nu är det så att republiken, för att kunna. åvägabringa fosterlandets räddning; måste fordra at: folket alla möjliga uppoffringar, äppoffring af penningar, uppoffring af menniskolif, uppoffring af blod... Dev finnes personer — I förslån hvilka jag mesar — som söka skickligt begagna sig af denna sällsamma situation, gom vilja göra republiken ansvarig förde olyckor Föm hon icke har förorsakat, som vilja framställa alla