Dagens Nyheter – 12 januari 1871, sida 2

och värdshusens dimhöljda verld, till lastfulla ungkarlars rumlande kotterier. Ty hvilka familjefäder blir det väl af de män, som hela sitt lif föraktat oskulden och hånat tll och med en botfärdig Magdalena, och hvilka familjer uppstå af äktenskapliga föreningar, i hvilka husmodern i första mötande dam från gatan kan frukta en medtäflarinna om sin makes hjerta? Läsare! Om du sattes till juryman eller domare i tvenne skilda mål, öfver tvenne skilda brott, för hvilketdera skulle väl divt hjerta djupast fasa? I ena fallet hade du att döma en utsvulten usling, som, drifven af den yttersta nöd, beslutit sig att hämnas på den mensklighet, hvilken endast visat honom köld och förakt; en usling, som af dessa skäl blifvit rånare och under motståndet mördare. I andra fallet hade du att döma en bildad, en älskvärd och angenäm man, frosssande i öfverflöd, men som systematiskt lägger snaror för oskulden, liksom man fångar ett barns sympatier med sockerpullor; en man, som ädelmodigt skänker bildningens ljus och förfiningens doft åt sitt ingenting anande offer, en man, som dagligen blandar svekets gift i hoppets rusdryck och spelar rollen af den oegennyttigaste välgörare, tills slutligen tolfslaget klingar på lidelsernas ur, maskeh aftages, och ulfven, kastar bort sina fårakläder. Den ene brottslivgen ändar en menniskas