till dess droskorna kört undan. Detta inträffade dock ej, utan i stället kommo flera karlar fram till marskalkens vagn, plötsligt genom dess båda fönster afskjutande flera skott, hvarefter de hastigt skyndade bort. Marskalken och en af adjutanterna blefvo svårt sårade. Genom att flitigt begagna piskan lyckades Prims kusk att komma fram, hvarvid en af droskorna vräktes omkull, och ett par minuter derefter höll vagnen vid porten till krigsministeriet, der marskalken bodde. Prim gick med stor kallblodighet uppför trappan, med sin sårade högra hand stödjande sig mot ledstången, under det blodet från hans sår droppade ned på trappstegen. Läkarne, hvilka naturligtvis genast efterskickades, uttogo sju kulor ur marskalkens ena skuldra och amputerade första leden på ett af högra handens fingrar. Medan allt detta verkstäldes visade Prim det orubbligaste lugn. Adjutanten Haudin hade fått sin högra hand fullständigt krossad; han lindade emellertid sin näsduk omkring densamma och lemnade icke marskalken förrän denne lagt sig i sin säng. Först då gick han in i ett närgränsande rum, der läkarne undersökte hans hand, hvilken följande dagen blef — amputerad. Regenten (Serrano) var den första främmande som besökte Prim, men kort derefter infunno sig alla ministrarne, de främmande diplomaterna och framstående politiska personligheter af alla partier.