Dagens Nyheter – 9 januari 1871, sida 2

riksdaler stycket. Jo, den affären blir du fet på. Ja, så sätt dig i skuld och gör cession, ditt tjurhufvud! Sedan ska då inte den så kallade Hin Håle sjelf kunna hindra mig från att göra upp ditt bokslut med dina kreditorer, jag som är ungkarl, gudskelof, har en god tjenst, gudskelof; och lite smått bredvid efter salig farmor, Gud innerligen vare lof!4 CÄnnu går det ingen nöd på mig!4 — mumlade tHjortenX med en dyster blick, som endast kunde uppfångas af gölfvet. Jo, det syns det! Har du inte fastat dig mager som en klädhängare och blek som en nyrappad kalkvägg. Skina inte dina så kallade klädeskläder som sidensars, tack vare gamla Saras myckna borstande. Det är inte nöden som vållar min blekhet, det är saknaden, det är oron, det är längtan efter henne, henne, min skatt, min ögonsten. Vår skatt, vår ögonsten! torde min herre uttrycka sig, ty jag, hennes gudfar, på hvars knän hon gungat snart sagdt lika ofta som på far: sins, torde väl också ha liten smula rätt att hålla af den långa ungen. — Vet du, Emenuel, att jag kan inte tänka på den der menniskovarolsen, utan att få en propp ihalsenoch litet vått i ögat. Och lade inte mina år kapson på mina känslor, så hade jag visst redan friat till Gundla en tre, fyra gånger och fått korgen sju ellor åtta. Kronofogden tryckte med tummen och pek