Dagens Nyheter – 5 januari 1871, sida 2

une brunette, sil vous platt! — ÅA bientöt! Gamin Vive la concurrence! Och med ott lätt slag af parasollen på Fingals skuldra försvann den vackra brunetten under nya shrattsalfvor tillsammans med gin kavaljer. Det fanns ej en tum som icke var purpur i Gundlas ansigte. Fingals kinder blossade. Han visste icke hvar han skulle göra af sina ögon. Den sedesamma flickan från norden kunde omöjligen lefva ett helt år i Paris utan att se eller höra omtalas dessa beklagansvärda qvinnor, som utgjorde hennes köns skamfäckar, och hundradetals Ydames aug cametias hade dessutom prydt sig i madame Latours magasin med de blommor Gundlas fingrar förfärdigat. Henzes rena sinno vände sig med fasa från dessa Sunges dechues, hvilka hon icke ville fördöma oftare än hon såg dem med frick panna liksom skylta med sin vanära. Att nu midt på ljusa dagen bli förolämpad af en sådan qvinna, som till på köpet genom sin förtrolighet röjde en närmare bekantskap med hennes egen hjertevän, den man, åt hvilken hon ämnade egna blomman uf sin tillvaro; det var för myckot iör den arma fickan. Gundla sjönk ner på en af parkers soffor och hviskade knappt hörbart: SFingal, hvad vill allt detta säga:7 Fingal, som hunnit homta sig från sin förvirriog, satte sig bredvid den upprörda flickan