Dagens Nyheter – 5 januari 1871, sida 1

Visserligen kunde Gundla understundom påtaga sig både min och hållning af en furstinna, men det var blott då hon kände sig förnärmad, och Fingal hade för godt hjerta att vilja såra sin unga gemål endast för att framkalla det aristokratiska ansigtsuttvycket. Emellertid -hade Gundlas hemvist blifvit en fullkomlig hemlighet såväl för madame Latour som för dennas vän i kärleksolyckan, madame Regnier, och båda hade haft obehaget att narra polisen till em undersökning, som icke ledde till något resultat och inte ens hade något lagligt berättigande. Lu belle suedoiset syntes denna gång på fullt allvar ha lemnat Paris, och de båda damernas enda hämnd bestod i att välvilligt sprida ryktet om hennes enlevering af en landsman, hvilken lika spårlöst försvunnit som den äfventyrliga damen sjelf. Men alla dessa smädelser nådde inte den lyckliga Gundlas öron. Det var endast madame Guichard, som fick del af dem genom sin son, den unga expediten, hvilken med komisk talang skildrade madame Latours förskräckliga lynne alltsedan hon kände sig besviken i sina sista kärleksförhoppningar. Gundla räknade dagar och timmar till den Jjufva stund, då ett svar skulle kunna anlända från hennes älskade far. Den välvilliga gumman Guichard besökte dagligen posten för att fråga efter bref, men förgäfves. Detta oroade Gundla så mycket mera som hon bruROSEN BLAND KAMELIOR, AV JOHAN JOLIN, 8Q8,