Dagens Nyheter – 4 januari 1871, sida 1

allt högre i madame Germains aktving. Denna hyste för öfrigt sina små farhågor för Fingals ärlighet, ty den älskvärda baronen hade just icke gjort sig känd såsom något synnerligt dygdemönster. Det var derför som Tingals värdinna helt och hållet gillade Gundlas åsigter, ehuru angemänt det än skulle ha:varit att se den charmanta svenskan som gäst i hennes hus. När det unga paret några ögonblick lemnades allena, fattade Fingal nästan med vördnad Gundlas hand och sade: Ni eöker redan bundsförvandter mot er tillbedjare. — Grymma Gundla, kan ni ännu hysa minsta misstro till mina afsigters renhet och min kärleks djupa allvar? Ni talar om att ni ämnar skrifva till er far, men jag har redan börjat ett bref till min. Är detta då inte ett bevis som talar? Och den unga bedärade flickan började tro på detta originella bevis såsom ett fullkomligt tillfyllestgörande, och hon tackade ur hjertats djup den smekande älskaren för all den oförtjenta lycka han ämnade henne. Men samma afton Lyttade Gurdla till gumman Guichard, sin nya värdinna, och redan följande dagen hade hon sin lilla privata atelier i gång, för att genom eget arbete förtjena såväl sitt uppehälle som respengar till det kära fosterlandet, dit hon ämnade sig så snart det var henne möjligt. Gumman Guichard fick förtroende af hennes hemliga förlofning