Dagens Nyheter – 3 januari 1871, sida 2

vagnen, och allt var klart. Fingal konvoluterade trettio francs drickspengar till portvakten, och lade brefvet på toalettbordet, under försäkran att han hade laglig rätt att vara kassör för sin fistmö. Nu hördes häftiga bultningar på dörren och sorl af menniskoröster, men utan att svara smögo Fingal och Gundla tysta som skuggor utför den mörka trappan, etego upp i vagnen och rullade bort utan att störas eller förföljas, ehuru just i samma ögonblick portvakten anlände giäspande och liknöjd, för att vakta utgången åt bakgatan. Åkdonet stannade utanför ett vackert hus i andra ändan af boulevarden. Gundla gick uppför trapporna, stödd vid sin älskares arm, hon trädde in genom en elegant tambur, som hon tyckte sig ha sett någonstädes förut. Ett äldre välkläddt fruntimmer, egarinna till det Maison meublee hvaruti Gundla befann sig, kastade en granskande, men tillfredsställd blick på den sköna främlingen och önskade henne välkommen. Gundla såg förvirrad omkring sig på den furstligt möblerade lilla våningen och utropade med ängslan: SMen, min Gud, är det inte här ni bor, baron Elghjerta?4 lar bott, nu bor jag tills vidare två hus härifrån. Som min fästmö kan ni ju göra mig den äran att bebo dessa rum, under min värdinnas ezid, tills jog i morgon kan finna