SNR RR TNT Or RAR RR RR ROR LE SAL Svenska folkets tillstånd. Södermanland. (Forts.) Backstugusittarne, inlysesoch fattighjonen. Det skulle föra till för stor vidlyftighet att redogöra för tillståndet bland denna lösa befolkning, till hvilken vi räkna de s8. k. backstugusittarre och inhyseshjonen. Sannt är att backstugusittarne, om de äro ordentliga och arbetssamma och inga olyckshändelser tillstöta, ha det oftast mycket bättre än många både frälsebönder och torpare, men det är äfven sannt att arbetsamhet och ordentlighet icke äro de egenskaper, hvilka man nllmännast påträffar hos backstugornas invånare. Verkan af lättjans gift, insupct under herrgårdsgången, under den lifsperiod, då själsoch kroppskrafterna skulle ha utvecklats till full styrka och spänstighet, framträder starkare bland denna klass, eom är fri från alla band och oberörd af annat tvång än magens, än på dem, hvilka ha en genom kontrakt ordnad ställning af en eller annan beskaffenhet. Angående backstuguhjonen gäller ännu i dag — och nu kanske mer än då det fälldes — följande omdöme, som presidenten Leijonhufvud efgaf till 1839 års fattigkomitt, der han var ordförande: de bilda en menniskoklass, för hvilkon alllifvets glädje, känslan af eget värde, sträfvandet efter oberoende, lycka och medborgerlig dygd äro främmande. Folkstammen försämras, idogheten, hembygdskänslan, nationalkraften qväfves. En ny slagg lifegenskap uppstår. Sämre än torparen är backstugusittaren lottad derutinnan, att han till sin stuga vanligen saknar någon jord, med undantag kanske af ett obetydligt potatisland. Har man än skäl förvåna sig öfver, att så litet befinnes vara gjordt för den yttre trefvaden Vid torpen, Bå väcker det deremot ingen förundran att se bickstugarna alldeles blottade på allt, hvad det yttre angår, som man i föreställningen alltid sätter i sammanhang med begreppet menniskoboning. Backstugan är tillkommen endast för att lemna tak öfver hufvudet och derför också utkastad på stenbacken utan annan beräkning; kan man få en byggnadsplats, som låter odla sig, är det så mycket bältre, men den omständigheten är endast en bisak. Backstugusittaren är således hänvisad till att försörja sig och gin familj med inkomsten af sitt arbete. För honom växer ingenting medan han sofver, såsom förhållandet är med innehafvare af jord. När man betänker alla do svårigheter, alstrade af naturförhållandenva, hvarunder vårt jordbruk i allmänhet bedrifves, och bland hvilka den icke är den minsta, att alla tvingas under en kort del af året att samla förråd af alla slag för de långa vintermånaderna, så inses lätt huru ofantligt svår ställningen skall vara för dem, som icke ha något jordbruk, men likväl i afseende på vintern äro underkastade samma vilkor som jordbrukaren. Den enda förtjenst, backstugusiltaren har, är den han uppbär för sitt arbete hos ortens jordbrukare. Om vintern utsinar källan till denna inkomst, och man kan väl säga att han är tvingad att lefva 12 månader af hvad han på 6 eller 7, högst 8 månader förtjenar.