Dagens Nyheter – 3 januari 1871, sida 2

So MV ed passande familj för mitt hjertas herrskarinna. Och med dessa ord adresserade både till tundla och värdinnan, åt hvilken han förtrodde sin dyrbaraste skatt på jorden, lemnade husarlöjtnanten den förvånade Gundla efter en artig handkyssning och under de mest grannlaga bevis på vördnad och hängifvenhet. Värdinnan frågade sin nya gist hvad hon befallde till sin souper, och när hon finge skicka ner en af sina domestiker som improviserad kammarjungfru. Men Gundla undanbad sig både souper och kammarjungfru, och efter utbyte af några allmänna fraser med sin värdinna, hvilken på Gundlas begäran läste igen om henne och sjelf tog nycklarne, befann sig den unga flickan allezra. Nej, icke allena, ty tugende olika tankar höllo henne sällskap och läto henno gång på gång fråga sig sjelf: SÄr detta en dröm? Hon gjorde en liten promenad genom den lilla festligt upplysta våningen, hvars ljus hon småningom släckte. Allting röjde den mest förfinade smak. Taflor, statyetter, bokskäp, möbler, ljuskronor, mattor; allting passade för hvarandra, och kunde knappast vara praktfullare eller skönare. Gundla lät dagens eller rättare aftonens alla händelser passera revy för sitt minnes blickar. I-ellt spårade hon endast kärlek och