Dagens Nyheter – 3 januari 1871, sida 2

gjorda af harm såväl öfver den vändning saken tagit, som öfver det epefulla sätt, hvarpå Fingal under artighetens mask behandlade dem. De förklarade att de båda nordboerna spelte komedi så ypperligt, som om de vore infödda fransmän, men att de sjelfva voro för vana åskådarinnor, för att inte genast förstå hela intrigen. Den plötsliga förlofningen kunde inte på minsta sätt förgylla Gundlas brottsliga förhållande till sin landsman, och de båda damerna voro för ärbara qvinnor, för att som gäster vilja deltagai en fdemi-monde-souper. De hade icke annat parti att taga, än att anbefalla Gundla åt sin chevalereske riddare, och att genast förvisa henne ur den bostad hon ohelgat och den atelier, der hon var en ovärdig elev. Madame Latour, som förde ordet, kastade på den arma flickan en triumferande blick, medan hon skänkte Fingal en annan, full af outsägligt förakt. Gundlas ögon stodo fulla af tårar. Men nu blossade busarlöjtnanten upp i full låga, och glömde alldeles bort sin artighetsroll. Han visade de båda oförskämda damerna på dörren, och förklarade, att om de ej genast afligsnade sig, skulle han nödgas bära dem ut ur sin fistmös fridlysta kammare, som vore hennes, så länge hon betalar sin hyra med ellor utan kontrakt. För att påskynda afmargchen, bjöd han en arm åt hvardera af de ursinniga fleuristerna.