Dagens Nyheter – 2 januari 1871, sida 2

met, och öppnade sin dörr med klappande hjerta. Madame Latour kastade en ljupgande blick på den darrande flickan, medan madame Regniers öga spejade öfver allt kring rummet. På Gundlas fråga hvarmed hon kunde stå till tjenst, följde en riktig stormhvirfvel af smädelser och förebråelser. De båda fransyskorna talade på samma gång, så att det var den anklagade alldeles omöjligt att uppfatta annat än spridda uttryck, men af hvilka hon likväl kunde förstå, att de gissat till hennes brottsliga rendez-vous, och från gatan spionerat på hennes älskare. De hade båda bevittnat hur bakporten öppnades, hur Gundla sett sig omkring och insläppt den väntande. CVous etes charmante! — hväste madame Latour. — Voila, Vinnocence memelt CQuelle infamie! tillade madame Regnier — Je ne suis plus votre camarade! Nor, non, non! Je vous chasse! — afslutade lärarinnan, i det hon, dignande under tyngden af sin vrede, sjönk ned i en stol. Gundla stod der alldeles förkrossad, och hade ej ett ord till sitt försvar. Sedan de båda damerna tycktes ha uttömt sista droppan af sin galla öfver den stackars flickan, tystnade också de för några sekunder. Men plötsligt rusade madame Regnier fram till Gundla, fattade hennes arm, skakade den, och frågade hvar hon hade gömt sin älskare. Gundla förblef ännu lika stum. Hvad skulle