Stockholms-Nyheter, Nyårshelgen, äfven den, liksom julkelgen, en högtid, delad hufvudsakligen mellan familjen och kyrkan, har förflutit ilugn och stillhet — hade vi så när efter gammal vana sagt, men så alldeles lugn har den dock icke varit, åtminstone nyårsdagen; snarare tvärtom, ty en pinande blåst var hela gårdagen rådande, till stort men för dem, som ex officio måste springa på nyårsvisiter. Blåsten var till och med så intensiv, att en stor mängd sådana visiter blefvo alldeles bortblåsta, men så satte den korten i så mycket raskare fart i stället; omsättningen i den varan var på förmiddagen minst lika stor som sedermera på qvällen inom familjerna. I brist på annan nederbörd haglade det ordentligen kort hela dagen. Stentryckarne måtte komma att göra goda affärer på nyåret . . . Men var gårdagen stormig, så var nyårsaftonen så mycket angenämare; vädret var herrligt och föret klingande; trafiken särdeles lifig och de festligt eklärerade kyrkorna på qvällen öfverfyllda af åhörare, då den sedvanliga tacksägelsen och bönen, personalier och likpredikan khöllos öfver det år, som om nägra timmar skulle upphöra att vara till, men som varit alltför händelserikt för att kunna sägas ha sjunkit i glömskans flod. I baptistkyrkun slutade aftonens sammankomst först sedan det märkliga tolfslaget ljudit, hvarefter det nya året helsades, välkommet med en varmhjertad bön. Vid hofven lefde man en famille. Hela den kungliga familjen, till och med prinsessan Eugenie, bevistade gudstjensten i Slottskapellet. Teatrarna spelade i går afton för fulla hus, bådej de som hade nyårspjeser och de andra; om nyårspjeserna äro vi för dagen icke i tillfälle att yttra oss, men att döma af titlarna måtte de ha varit luftiga allesammans.