Dagens Nyheter – 2 januari 1871, sida 2

Det vi: besynnerligt. I hvad förhållande står ni dåjll denna fröken? I tack mhetens, ty hon är den beskyddarinna, somibekostar mitt vistande här. Men ul frågar . i stället för att svara. Känner ni fröken , Dörben?4 Ja, sem barnaåren, men icke heller längre än 11 deras gräns.4 SSkulle i måhända vara den, som en gång blef utseddtill hennes blifvande make.tt CÄn sen — Om jag jag jakade till den frågan, hva ondt eller godt hade ni, mamsell Gundla af mitt svar? Gundla vr på väg att taga fram sin medaljong, för .tt jemföra de målade och de lefvande dragå, men hon hejdade sig plötsligt. CJag behfver inte veta mera, för att tacka Gud för mi, räddning. Jag känner då till er lefnadshitoria, utan att känna eller ens vilja känna less detaljer, och ni får inte misstycka, om ja i tid afslutar vår korta bekantskap. Den unga flickan hade stigit upp, medan hon sökte iigga band på sin sinnesrörelse. Hon kunde iko neka för sig sjelf att det gjorde henne smärta, djup smärta, att på detta sätt nödgas behandla en man, som endast visat henne vänlighet och den mest chevalereska uppmärksamhet. Ni visar bort mig, mamsell Gundla. Ni gör som den stora mängden, ni dömer och fördömer utan att undersöka. Jag trodde er