Dagens Nyheter – 2 januari 1871, sida 1

Kriget. Neue freie Presses bekanta militära medarbetare bemöter åtskilliga alltför förhoppningsfulla yttranden i vissa Wienertidningar, isynnerhet Tagespresse, angående general Chanzys operationer efter föreningen med vestarmån. Dessa tidningar, hvilka, liksom så många andra, visa sin utbasunerade kärlek -till Frankrike genom att vanställa fakta, genom att framställa förhållandena sådana de sjelfva och en del af deras läsare vilja hafva dem och ej sådana de i verkligheten äro, hvarigenom de söka föra den allmänna meningen bakom ljuset — dessa tidningar mena tro på, att Chauzy står i begrepp att med sin armå smyga sig förbi prins Fredrik Karl och marschera direkt på Paris. TIngen, och allraminst vi — skrifver nämnde författare — som upprepade gånger fullkomligt erkänt den franska republikens framgångsrika och beundransvärda uppträdande i militäriskt afseende, skall kunna neka, att general Chanzys återtåg efter den ofördelaktiga striden vid Orleans till ställningen MeungMarchenoir, hans fyra dagars kamp i denna position och hans slutliga reträtt öfver Vendöme till Le Mans var lika svillrikt uttänkt som mästerligt utfördt. Det är en sanning att preussarne efter intagandet af Orleans stodo alldeles rådvilla och att de ej hade någon aning om i hvad riktning Loirearmåns hufvudstyrka dragit sig tillbaka. Följden häraf blef att de sände sina härafdelniugar så att säga strålformigt ut i alla riktningar, hvilken omständighet general Chanzy begagnade sig af då han med några i hast samlade trupper under fyra dagar höll stånd i den ofvannämnda ställningen, hvarigenom han beredde den i flera atdelningar spridda Loirearmen behöflig tid att åter förena sig. Då detta var slut, lemnade han plötsligt sin hittills så hårdnackadt försvarade linie, och många minnas helt säkert ännu den förvåning, med hvilken her tigen af Mecklenburg rapporterade fransmiännens oförmodade bortmarsch i en för ho: nom obekant riktning. Först efter en och en