Dagens Nyheter – 31 december 1870, sida 1

— 4V0 — bröst förrådde den inre striden, hviskade sakta och med en röst, som borde ingifva förtroende : CMitt hus är min borgt — skref ni till mig i ert kyliga bref. Var viss på att jag är för mycket gentleman, för att inte anse det så, och att jag skall hålla detta lilla rem så heligt som om det vore en kyrka. Men denna min vördnad hindrar mig inte från att fråga hvad jag förbrutit, för att få en så sårande tillrättavisning, som den jag i ert namn mottagit af madame Regnier? Fingal hade, medan han talade, tagit plats i den lilla karmstol, på hvilken Gundla hänvisat, och dragit denna stol helt nära hennes egen. Jag har inte gifvit madame Regnier något sådant uppdrag, och aldrig haft anledning att kalla er uppmärksamhet för närgångenhet. COm ni visste hvilken sten ni vältar från mitt bröst — svarade Fingal, i det han fattade Gundlas hand, den hon sakta, men icke ovänligt drog undan hans smekningar. Ja, vet ni, mamsell Gundlat — fortfor Fingal utan att låta sig förbryllas. — Vet vi, att ni måste ha lärt er någon konst att förhexa folk. — Jag har visserligen inte sett någon skönare qvinna än ni, men jag har måhända sett dem som, varit lika sköna. Men alla ha de på mig gjort samma intryck som en vaker tafla. Ni äterigen, ifrån första ögopblicket jag upptäckte or på operamaskerader,