Dagens Nyheter – 31 december 1870, sida 1

mottaget af preussiska regeringen, som troligen ansäg sig icke hafva utsigt att utan blodsöafg kunna på långlig tid med sig sammaunkifta de sydtyska staterna. Om detta läg, i en olycklig stund företaget, fördt å tyska sidan med en hän isynslöshet, som förskräckligt afsticker mot begynnelseperioden, bysa vi, som bortom det tillfälliga skymta det eviga, i likhet med många fransmän — och vältaliza ord i den syftningen ha äfven här varit hörda — den förhoppuibgen att ur dess gräsliga olyckor skola för sjelfva detta Frankrike, som. vi högt älska och på det djupaste beklaga, uppväxa ett säde af frihet, allmän upplysning och! individuel kraft, hvilket aldrig kunde hå grott under napoleonsk missvård. Lika kortsynt är att tro, det Frankrike, dess: inflytande och makt skoia gå under genorå detta krig, huru smärtsamt det än är) som det var af pessimister att föreställa sig, det Preussen var förloradt, då år 1607 Fransmännen besatte nästan hela landet och intogo hufvudstaden, drefvo regeringen bort till en aflägsen vrå och i fredsslutet togo en stor del af riket, eller då, år 1856, Preussen endast på nåder fick som stormakt deltaga i fredskongressen i Paris. Vi för vår del hafva en något högre tänka om den stora nationen. Darwin har lärt oss teorien för den eviga kampen i den organiska naturen om arternas existens; i den kampen dukar den franska folk-arten icke under! j Detta krig, detta fruktansvärda gissel har medfört ännu ett, visserligen af båda de krigförande makterna ännu för ett halft år sedan icke afsedt, välsignelserikt resultat: störtandet af den andeförtryckande påfvemaktensvälde öfver den ståd, som under mer än ett årtusen varit härden för timligt och andligt elände öfver menskligheten. Det behöfdes: till detta resultats åstadkommande icke att det ekumeniska mötet den 13 juli upphöjde påfven till jemnlike med de rättrognes Gud, i det att mötet förklarade hans tolkningar af deceniigt-deras förmenande genom direkt uppenbarelse tillkomma Skrifterna för ofelbara. Den yttre anledningen till fallet af påfvens verldsliga makt var det möte i Ems, som samma dag egde rum och hvilket hertigen de Gramont) på ett så förderfigs sätt begagnade. Den katolska kyrkan har under året lidit ett annat afbräck engelska parlamentet har upphäft dess privilegium att vara Irlands statskyrka. Tilläggom slutligen, att Spanienefter 2 års interregnum funnit en prins, villig att mottaga dess krona, och att samtidigt med att Italien sålunda sträckt en hand öfver Medelhafvet till sin romaniska granne klarat: det fanns (i Ems) ingen förolämpning och ingen förolämpad — Vi veta väl att folkmeningen här i landet af mångahanda anledningar anser Tyskland vara skuld till kriget, men mot denna folkmening i Sverige strider historien tblott den icke läses på det skandinaviske Sprog), strider Amerikas, strider. Englands och många af våra egna statsmäns åsigt — strida fransmännen Guizots, Renans, rater Hyacinthes, Jules Favres yttranden. De hafva alla, mer eller mindre oförbeällsamt, lagt skulden fill kriget på den franska politiken under det de derjemte med full rätt sagt att massan af franska folket ingalunda önskade något krig alls. i 7) Hr Benedetti utpekade i sin-ofvan åberopade skrifvelse ganska tydligt hr de Gramont såsom väsentligen upphof till den olycksbringande krigsförklaringen. RER KROOK RR KORR EL FREE RER RR Ånn