ljufva och oroliga drömmar om morgondagens möte. Men madame Regnier, hon ville hvarken störa eller störas. Nyfiken och misstänksam såsom alla svartsjuka, hade hon af portvakterskan förnummit ankomsten af ett bref till hennes hyresgäst, men ett bref utan poststämpel. Hvad var naturligare än att hon i nyckelhålet till Gundlas dörr skulle söka utforska effekten af brefvets läsning. Men, o ve, den unga svenskan satt ju der i skymningen och bara drömde. När den lifliga fransyskan väntat en stund förgäfves, gick hon med aftagna skodon in till sig, men återvände efter några minuter, och bevittnade den unga flickans upptäckt af tapetdörren, hennes läsning af brefvet, hemnes kyss och hennes förnyade besök inne i passagen. Madame Regnier kokade af harm och svartsjuka, men hon kokade ljudlöst och stilla, ej sem ett puttrande tekök. Rufvande på hämndplaner, smög hon åter in i sitt sofrum, och gick också hon till hyvila. Och der hvilade nu de båda fleuristerna på skilda sidor om matsalen, båda bidande på sömnens vallmokransade gud, men under hvilka himmelsvidt olika känslor?