Dagens Nyheter – 31 december 1870, sida 1

hela morgondagen vid trappan till la Madeleine4, Ni kan med trygghet lemra ett sver i hans händer, och jag har befallt honom att blunda så fort han ser någon högväxt dam nalkas honom, ifall hon skulle ha förgätit sin skyddande slöja. Jag håller mig inne hela morgondagen och anser mig som en patient, sjuk af plågande oro, oron öfver att på något sätt ha misshagat er. Er hängifne lardsman. Fingal Etghjerta. Gundla läste brefvet om igen och var nära att ännu en gång trycka det till sina läppar. Hon hejdade sig dock på halfva vägen och satte på sig en så värdig min, som om barn Fingal varit närvarande och det gällt att hålla den hänrgifne landsmannen ioom tillbörlighetens skrankor. Hvad skulle hon göra, hvad svara? Hon önskade ju sjelf ett samtal och slapp nu hela risken att begära ett sådant. Men ett möte utan vittnen med en ung -vacker, farligt vacker man, en man på modet, en husarlöjtnant, det hade dock ett visst slägttycke med Srendez-voust, Och hvarest en plats, dericke spejande ögon kunde upptäcka det unga paret och ined ens göra den oskuldsrena flickan till ett mål för smädelsen, ty att hemligen mötas, det är att älska hvarandra i Paris? Gundla gick under rådvillhetens olidliga qval af och an i sin lilla kammare. ROSEN BLAND KAMELIOR, AF JOH JOLIN, 26.