-—-—-—UV sitt tjuguåttaåriga lif ha varit en-en nyttig menniska. CNyttig?ö — svarade Fingal stött. — Det trör jag, det, utan mig hade en ung mans lif gått förloradt, ty i Cayenne dör man som flugor.4 Vi ska laga att du får en guldmedalj för räddning af menniskolif. Din vackra bragd påminner annars mycket om en skolkamrat till mig, som, då jag en vinter åkte ner mig på Ladugårdslandsviken, bara sprang sin väg och gallskrek af förskräckelse. Dock hur han sprang och skrek, så samlade hans nödrop folk till hjelp; men sedan fick jag allfid höra hur han kallade sig — mitt lifs räddare. Du har sofvit på venster sida — svarade Fingal litet generad — då börjar man alltid dagen med att vara elak. SCApropos elak, hvad tänker du göra med ditt blonda ideal? Alska henne, förstås. SOch sedan ?4 Älska henne alltjemnt. Hon är bestämdt den rättas — alla andra qvinnor ha bara varit hägringar af det ännu ozedda idealet. Och sedan? Och sedan, och sedan! — Hvad menar du med ditt ständiga: och sedan? Jag menar att den stackars komministerdottern är en äkta perla, som bör få en infattning värdig sin renhet, Paris är fullt af qvinnor värdiga din.