Dagens Nyheter – 28 december 1870, sida 2

osg: hafvet ångade såsom en kokande gryta och omgaf Sofia med en ogenomtränglig tjocka, hvilken förhindrade all tanke på att inlöpa i hamn. Den ifrån vattnet uppstigande ångan höjde sig ej högre än till något öfver masttopparne, der luften fortfor att Vara klar, men detta var mer än tillräckligt att hindra vår färd. Återstod således ej annat än att lägga bi och hålla skutan fri från is. Sofia, som skurit sina lagrar på 1868 års svenska polarexpedition, tycktes med ett visst förakt se ned på de små men branta och tvära sjöar, som Finska viken och Östersjön hade att erbjuda henne. På den nämnda expeditionen prisad som en ypperlig båt i sjö, visade hon nu äfven dessa sina goda egenskapor, oaktadt hennes isskrud allt mera ökades i tjocklek. -Belägenheten innebar ej ännu någon egentlig lifsfara, men var i högsta grad besvärlig genom den starka kölden; -Manskapet, som hela tiden måste arbeta med att skaffa bort is, led alldeles ofantligt och i synnerhet den, som hade den svåra uppgiften att styra. För den, som känner Sofias inredning, skall väl detta förefalla besynnerligt, ty hon är försedd med ett propert styrhus på midten. Detta kunde dock ej nu begagnas, emedan den akterut gående kettingen frös fast, utan att det var någon möjlighet att hålla densamma rörlig, oaktadt flera ansträngningar gjordes åt detta håll... Rorsmannen måste således stå akterut, utsatt för köld och blåst och tvungen att ständigt hålla rodret i rörelse, för att hindra kettingens fastfrysande på ratten. Följden häraf var att stora svårigheter uppstodo vid att hålla kursen, och det är denna omständighet som förklarar -hvad som sedan inträffade. Såsom ett bevis på den fara, rorsmannen hade ätt utstå, är att en af folket erhöll. en icke obetydlig kylskada på ena kinden. a: Vi skola nu lemna Sofia midt i Finska viken, rullande och vräkande, samt göra ett besök under däck, för att se till, huru passagerarne ha det. I salongen råder förödelsens styggelse, ty här ligga kullvräkta bord och nattsäckar i broderlig förening med stolar och kolboxar, under det att sjösjukan anställer sina härjningar här och der i hytterna. Man kan tänka sig att det gick hårdt på, då en bepröfvad sjökapten ej kunde undgå att gifva sin tribut åt Neptun, som i vredesmod lät sitt auhang rusa fram emot och ibland öfver Sofia. Oaktadt dock sjösjukan var svår, så öfverträffades densamma vida af den från Söfias polarfärd bekanta potatissjukan, som utbredde sina härjningar på det mest svåra, eburu något komiska sätt. Det var isynnerhet den qvinliga delen af. Sofias befolkning, som var utsatt för densamma, med. anledning hvaraf hela köksregementet råkade i stor oreda; den nämnda sjukan nådde sin högsta potens hos kokerskan, ty hon kröp in i sin hytt redan om söndagen och visade sig icke förr än Sofia torsdagsmorgonen ankrade i Wisby hamn. En hederlig matros fick, icke utan en viss förargelse, öfvertaga hennes roll, och följden var att matsedeln böriade visa de vanliga sjömannarätterpa: ärter och fläsk, fläsk och ärter. Vid ett besök i köket, hvarest rullningen och ett från däcket ständigt drypande vatten anställt den förskräckligaste oreda, kunde man få se vännen Nyman, argt bitande på bussen, högtidligt förklara alt kokerskan endast var lat och att hon förtjenat sitt öde, då hon åtagit sig en roll, som hon ej kunde. utföra. Om man nu antager dessa alldeles icke lifsfarliga sjukdomssymptomer, så var Kelsotillståndet ombord ganska godt och mat erhölls i tillräcklig mängd, ehuru serveringen, som skedde i en trång passage. i gästrummet, ej precist var af den allrafinaste, ty man var glad att få en potates med ena handen och en fläskbit med bröd i den andra. Oaktadt dessa olägenheter, som ingalunda kunde kallas små, fortfor dock sinnesstämningen att vara ganska god. Då och dä sökte väl en och annan bland passagerarne att klandra vår lilla sjöfröken för hennes nyckfulla rullning, men hon hade ombord en af sina kavaljerer från den tid då hon stolt förde den blågula tretungade flaggan uppe bland ishafvets vräkande ismassor, och denne underlät icke att varmt taga hennes försvar, ehuru medgifvas måste att hon, hvad segeltoaletten beträffar, ingalunda förbättrats, utan i högsta grad försämrats, hvilket under de svåra förhållanden, hvari hon nu var försatt, var en olägenhet, som innebar stor våda. Men vi återgå till sjelfva färden. Sedan ingen förbättring i väderleken inträffat om måndagen och kolförrådet börjat att i betänklig grad förminskas, hvarjemte Sofia hotades med att helt och hållet nedisas, beslöt kaptenen att gå ut i Östersjön och anlöpa Ve ST SO I NS Nr 17 Re For