Dagens Nyheter – 24 december 1870, sida 1

på den vackraste svenska — men er uppvikta rockkrage hindrade mig från att igenkänna ert ansigte. UNi är en landsmaninna? — frågade Fingal, utom sig af öfverraskning och alldeles betagen af hänförelse vid anblicken af den strålande skönheten. — Skulle det vara möjligt, er röst, er figur — ja, det kan ju inte vara någon annan. Ni är den ståtliga rosen hland de sköna kameliorna på operamaskeraden. Den mindre damen presenterade sig med ett kokett leende såsom en af de sköra kameliorna. COch era hamn, mina tjusande gäster? Madame Regnier — presenterade rosen — Min älskvärda och vänliga kamrat och värdinna.t UC Kamrat?S — upprepade Fingal och betraktade den hulda med undrande uppsyn, medan han inom sig tänkte: hyilken sällsynt lycka, två idealer i en och samma person! Ja, hvad ligger då för besynnerligt i uttrycket kamrat? — sporde den sköna ckänfda. Just ingenting besynnerligt! — stammar e Fingal — men ändå något som frapperar mig. Men får jag då inte en gång nu den lyckan att få veta ert namn, min intressanta landsmaninna. CMitt namn är Gundla Hjort. Min far är komminister. En beskyddarinna i Sverige har