Dagens Nyheter – 24 december 1870, sida 1

net till Rue Jean Beausire upptäckte han först ett behagligt ansigte hos den mindre af damerna, och sedan — o, Amor och Cupido! — skönheten i väderhufvan. Fingal blef utom sig af förtjusning. På hans fråga hvarthän damerna ämnade sig fick han svaret Rue Duphot4, men som det var en halftimmes väg dit bort, och som sorgeanterna möjligen skulle kunna ånyo möta och igenkänna dem, proponerade han sina skyddlingar att stiga upp i hans lilla våning hundra steg från platsen der de stodo, och der invänta den vagn han ämnade efterskicka. Efter någon tvekan hos de sköna funno de att denna inbjudning, framförd af Fingal med verldsmannens hela grannlaga artighet, var det bästa parti de kunde taga, och — rodnande följde de sin okände beskyddare. Husarlöjtnantens lilla ungkarlsvåning i Paris var ett mönster af smak oeh elegans. Han bodde visserligen i ett fmaison meubleeX, men hade genast köpt sig egna möbler, som väl kunde ha anstått en furstlig boning. Sedan de båda damerna placerat sig i den vackra salongen, och gasen i kronan blifvit tänd, började en skärmytsling af förvåningsutrop. Skönheten i väderhufvan igenkände icke blott den nyfikne kavaljeren från Jardin d Hiver, utan också en gammal bekant. XJa, tyckte jag inte att jag kände igen er röst, baron Elghjerta — utropade den sköna