Dagens Nyheter – 21 december 1870, sida 1

Om julklappar till barn. Det är en lika gammal som vacke: och betydelsefull sedvänja att gifva hvarandra gåfvor på julafton. ZEnkannerligen är det barnen som svårligen kunna tänka sig denna högtid utan att också tänka på des. k. julklapparne4. Nu är det emellertid så, att äfven den bästa sak kan drifvas till en ytterlighet, der den upphör att längre vara god eller verka godt. Särskildt skulle vi vilja påstå, att den både goda och gamla vanan hos föräldrar och barnavänner i allmänhet att på julaftonen skänka barnen åtskilliga gåfvor urartat till ett slags öfverdådighet eller obetänksamhet, hvaraf följderna helt visst icke blifva goda. Man gifver nemligen både för dyrbara presenter och för onyttiga. Undantag finnas nog, men regeln är dock den antydda. Allra mest gör man sig skyldig till förbiseende af en vis omtanke om barnens verkliga gagn, då man, vare sig i form af julklappar eller eljest gifver dem en massa s. k. leksaker utan någon den ringaste annan betydelse än att vara dyra, vara granna och vara onyttiga. Dylika leksaker roa väl måhända barnen för en eller annan dag, men snart förlora de nyhetens behag, brytas sönder och hamna i skräphögen. Icke ha barnen något verkligt nöje af dylikt kram, ännu mindre ha de någon nytta deraf. Nej, detta slags leksaker äro så längt ifrån att vara nyttiga, att de tvärtom äro till verklig skada ) Om vi ej misstaga oss, finnes lager af dess tillverkning hos hrr Svanström komp.