Dagens Nyheter – 20 december 1870, sida 1

till och med gjort ett par misslyckade frieriförsök i denna anda, men han hade aldrig kännt sig anfäktad af den skalken kärleksguden. Nu var det gjordt. Han hade rent af blifvit förälskad i denna tjusande ungmö, hvilken han, till följd af sina ytterst sällsynta, och alltid synbart mindre välkomna besök hos Hjortem, endast sett som en liten fager uppväxande flicka. Han kunde omöjligen få Gundla ur sina tankar. Hon förföljde honom vid skrifbordet, der han sammanskref koncepterna till sina salvelsefulla, såsom åhörarne trodde, improviserade predikningar, och ofta, när han skulle nedskrifva ordet Gud, blef det helt enkelt Gundla. Till undvikande häraf nyttjade han uteslutande ordet Herren, hvilket uttryck också ljuder behagligare i de andligt sinnades öron. Gundlas bild förföljde honom på hela botgöringsfärden till prosten, hos hvilken han, under mycken själavånda och många starka uttryck om djefvulens ombud — kronofogden, sökte urskulda sitt råa uppförande; hon förföljde honom med ett ord från morgonen till qvällen, och ännu värre från qvällen till morgonen. Anders Samuel satte sig ned att kalkylera. Det vore väl inte så alldeles omöjligt att, om han med sin hårtång en liten smula bugtade sina halmgula, stripiga testar, såsom han brukade göra det före tjenstgöringen på predik