Dagens Nyheter – 15 december 1870, sida 2

Ett och annat från kriget. Louis Napoleon, Frankrikes f. d. kejsare, har på sednaste tiden varit opasslig; men icke desto mindre har han dagligen varit sysselsatt vid sitt skrifbord med författande dels af litterära, dels af politiska artiklar. En ny broschyr, med titel: Frankrikes förhållande till Tyskland under Napoleon III, är nyligen af honom afslutad. På titelbladet står markisen af Gricourts namn. Denne är en gammal vän till f. d. kejsaren. x I Brissel utkommer en tidning, le Drapeau (Faran), uppsatt af napoleoniderna för att arbeta för kejsardömets upprättande. Exemplar deraf sändas gratis i massa till de franska fångarne i Tyskland. Bland dessa hafva hundratal af officerare och soldater skickat till VIndpendance belge protester mot den nya tidningens sträfvan. Alla försäkra de att Napoleon ej har något understöd att vänta af armån. x x Luftballongen Jules Favre, som nyligen gjorde en tur från Paris och medförde underrättelse om de belägrades framgångar den 30 november, hade så nära slagit ned midt i oceanen med sina passagerare. En stark ostlig vind blåste, som dref ballongen direkte ut till sjös. Ballongen varseblefs af folk på kusten, och man var betänkt på att skicka ut örlogsfartyg till dess bistånd. Detta blef emellertid icke utaf, och snart hade luftseglarne endast det öppna hafvet under sig. Komna öfver ön Belle-Isle, som ligger cirka 5 mil från land, nödgades de, i synnerhet som stormen blef allt häftigare, skära sönder ballongen med den påföljd att det bar af nedåt med svindlande fart. Luftseglarne voro två, och båda blefvo skadade, men de telegraferade icke desto mindre genast om den stora nyhet de medförde. 7 Tre franska soldater som blifvit internerade i Antwerpens citadell påhittade för några dagar sedan ett ganska sinnrikt sätt att slippa ut. Förloppet skildras som följer: Man vet att fångarne vanligtvis tå vara sina egna kockar. Denna omständighet sätter dem i någon sorts förbindelse med några landtbor oeh deribland en bonde, som invid fästningen hemtar potatisskal, dem fångarne under veckan samlat i säckar, En dag tycker han sig märka att ett par af säckarne kännas en smula tyngre än de andra och rapporterar saken till den sergeant som för tillfället hade vakten. Säckarne öppnas och man öfverraskas icke litet af att i tre af dem finna lika många fransmän, som ända öfver hufvudet och med fara att qväfvas innan de hunnit utom fästningen låtit packa in sig bland potatisskalen.