Dagens Nyheter – 15 december 1870, sida 1

Hriget. Striderna vid Artenay. Den 2 och 3 december. Wachenhusen gör mer och mer rättvisa åt Loire-armån, för ett mer och mer öppet språk angående krigets ohygglighet. Se här hvad han sednast, den 3 december, skrifver från staden Artenay, norr om Orlans: Striden vid Artenay, hvilken plats fienden ännu i går bibehöll trots en ursinnig artillerield, fortsattes i dag på morgonen. Redan kl, 8 hörde vi åter kanonernas dunder, ehuru nordanvinden förde ljudet i motsatt riktning. Nionde armekåren, hvars medverkan vi redan i går väntat, hade marscherat från Pithiviers på Chaunsy för att nära ansluta sig till 22:dra divisionen och afgick derifrån till Artenay, som försvarades af artilleri, men togs redan kl. 11 på förmildagen af första bataljonen af 11:te regementet. Då jag på eftermiddagen kl. 3 inträffade i Artenay, dånade ännu artilleristriden i riktning af Neuville och framför mig omkring den vid en krökning af stora vägen belägna byn Bruy le Roi. Regementena nr 11, 85 och 25 voro i striden, många sårade fördes derifrån. De fiendtliga granaterna nedslogo med påfallande precision, isynnerhet i uthusen. Hittills hade å vår sida föga framsteg gjorts på denna punkt. Fienden försvarade sig på det mest hårdnackade sätt. Man hade redan skickat tillbaka en trupp på 150 fångar och framförde just 75 nya på torget — zuaver, fantasins med de mest olika regementsnummer och mobilgardister, nästan alla med bättre hållning än de hittills tagna fångarne, mobilgardisterna till en del beväpnade med eleganta amerikanska revolvers. Der borta på golfvet i en loge lågo ett par menniskoben. Lä karne uppfyllde i detta hus sin förfärliga pligt. Jag öfvertygade mig allt mer om att ganska mycket skulle ha kunnat göras af denna Loire-arm under en duglig general. Dess militäriska hållning, dess utrustning (isynnerhet med chassepoter) är otadlig, och hade denna armå fått ytterligare fyra veckors tid på sig för att utbildas, borde den kunnat bli oss en farlig motståndare. Gårdagsstriden utkämpades i går på många ställen med bajonetten. Nästan alla fångar från Loire-armen berätta oss gerna att denna armå räknade 200,000 man. Sannolikt hade man sägt dem detta, och det var för dem ett behof att tro detta. Möjligt också att han tillsammans med vestra armån och alla friskyttar uppgår till 150—200,000 man. Säkert är, att Loire-armn inom sig räknar många elementer ur samhällets bättre lager. Det är en pifallande skillnad mellan reservvisterna och denna syd-armå, hvars organisation i grunden påminner om vårt landtvärn. Hans uniformering är visserligen en hel profkarta på id6er, och det är svårt att komma på