Dagens Nyheter – 14 december 1870, sida 2

OO VR kronofogden — att de här herrarne körde fast i Halsbrytarbacken med min karriol, som nu står på ena benet likt en sofvande tupp hos smeden i Hörsta. För skam skull fingo de lof att taga mig med sig i deras vagn, och så äro vi nu här på vår inspektionsresa, som inte angår mig, men jag kan ju få vara med som ett odjefligt vittne vid förhöret. Nu så skulle vi af artighet mot bror Hjort komma bara i förbigående, och derför anlända vi från bouppteckningen på — på Hellsjö. Det var ju så, mine ärade herrar ?4 De ärade herrarne hostade och harklade; prosten klagade öfver sin gikt, och Tovenius sneglade på häradshöfdingen. cKom nu, så gå vi in i pinorummet, bror Hjorts skrifkammare. Men gör processen kort, mine herrar, ty här finnes inte toddy i huset, och jag längtar till en qvällrisp och ett glas af Hjortens verldsberömda öl. Jag bjuder mig sjelf, så minskar jag värdens besvär, och jag vet, att han aldrig låter en gäst fara hungrig från sitt tarfliga tjäll på aftomqvisten. Pastor Hjort klappade stillatigande sin muntre vän på skuldran, gjorde en betecknande vink åt Gundla och gossarne att aflägsna sig, och förde sina gäster in i arbetsrummet. Vår vän, kronofogden, har gjort en dålig inledning till talet om vårt besök — började prosten, som placerat sig i skinnsoffan, medan Tovenius tagit plats vid skrifbordet, midtemot