Dagens Nyheter – 14 december 1870, sida 2

häradshöfdingen, som med ögonen letade efter ett papper för sina anteckningar. — Men vi känna alla hans skämtsamma lynne. Egentligen är han alldeles öfverflödig här, ty det ämne vi skulle diskutera går utom hans horisont. Jaså är helvet-t herrarnes horisont, då önmskar jag fromt att herrarnes lefnadssol aldrig måtte gå ned.4 Prosten småskrattade, ty han hörde icke egentligen till de kristligt sinnade, utan hade endast på Tovenii uppmaning och åå sitt embetes vägnar företagit den besvärande färden, ehuru han för öfrigt gerna sällade sig till dem, som hade någonting att anmärka på hans 3) omminister. Tovenius och Smiding deremot korsade sig invändigt och utvändigt genom att vexla ctt per andliga blickar. Om herr kronofogden fortfarande förer ett sådant der gudlöst tal, så uppskjuta vi till lämpligare tillfälle det vigtiga samspråk, för hvars skull vi egentligen hitkommit, och resa genast vidare. Anders Samnel 1iklädde sig under dessa ord sin värdigaste min och vidgade sina näsborrar så öfvermåttan, att ett litet duggregn af snus stilla föll ned på hans misslynta öfverläpp. SFör nöjet att få vara med vid cn inqvisition vill jag tiga som en mulåsna, men jag svarar inte för sidosparkarne. cMen, mina värdaste herrar embetsbröder,