Dagens Nyheter – 13 december 1870, sida 1

RR RR BREF RR ET RER RARE nn detta, behöfde han ej heller göra det. Ja, vi äro så långt ifrån att ha ett rike, att om förstå kammaren i Wirtemberg säger nej, måste man göra Tyskland färdigt utan Wirtemberg. Vi ha också ingen statsmakt, utan blott en förbundsembetsman som på grund af majoritetens i förbundsrådet beslut förrättar vissa embetsfunktioner. Denne förbundsembetsman har visserligen den fördelen att ega 17 röster i förbundsrådet; men han kan också ha mot sig 41 röster, och om han stannar i minoriteten, måste han verkställa sådant hvaremot han sjelf röstat. Af någon suveränitet finnes hos ifrågavarande förbundsembetsman i hans förhållande till förbundet icke det ringaste spår. Fursten af Bickeburg är i sin stat mera suverän än förbundspresidenten inom förbundet. Fursten af Bickeburg har i sitt lands inre angelägenheter ett veto och kan således åt minstone icke tvingas att verkställa lagar mot hvilka han förklarat sig; förbundspresidenten har i fråga om förbundets angelägenheter intet sådant skydd. Ja, konungen af Preussen, som i afseende på sitt eget lands inre lagstiftning har ett veto, kan komma i den belägenheten att han nödgas medgifva utfärdandet af en för hela förbundet gällande lag, mot hvars införande särskildt i Preussen han der begagnat detta veto. Och denna förbundspresident vill man tilllägga kejsartitel!... Näväl, den som anser en titel för det högsta här i verlden, han skall helt visst med hänförelse rösta derför och vija 4j en hast antaga allt hvad man nu föreslår honom. Men den som har något allvarligare och mera väsentligt i sigte, han skall icke dela denna titel-passion, liksom han också icke skall låta sig bedåras af det skön som låter söndring synas såsom enhet, Kejsaren utan rike, parlamentet utan ministeransvarighet och den demokratiska vallagen utan grundrättigheter, allt detta förekommer oså såsom ett nytt, vackert trev!ningshus, hvari man blott glömt att anbringa trappor. Nederst den sköna, för alla lika valrätten, som utan grundrättigheter lätt kan missbrukas; derofvan ett parlament hvari granna tal hållas, för hvilka ingen menniska är eller kan vara ansvarig; och öfvrerst kejsaren med sin höga titel, men omgifven af partikularismens barrikader, samt försätta honom med 41 röster mot 17 i en ställning af upphöjd vanmakt. Den som häraf kan hänföras må gerna ropa hurrah! och göra detta i största hast.