Dagens Nyheter – 13 december 1870, sida 1

— OT — Och grenadieren sjönk tillsamman, vek som en ranka, och sökte sitt stöd vid fadrens bröst. Det var alldeles förbi med stolta prinsessan4 och den ståtliga unga qvinnan; det återstod endast barnet, som ännu icke pröfvat verlden. VI. Inqvisitionen. Pastor Hjort blef alltmer och mer tgrubblersamX, såsom gubben Helgeson kallade det. Han hade varit det en lång tid, ja, under hela det förflutna året, och den förra frimodiga munterheten tycktes alldeles ha flytt sin kos, eller också skymta fram endast för några ögonblick. Han har samvetsqvalt — hviskade grannsocknens kristligt sinnade prest, kyrkoherden Tovenius, Anders Samuel Tovenius, en liten mager figur, med halmgult, stripigt hår, en näsa, som bestämdt var alldeles för stor för den lilla mannen, och som tycktes taga vindfång i stark blåst, ty egaren skred då alltid fram på sned såsom en kryssare. Föröfrigt var denna näsa utsirad med ett par så väldiga näsborrär, att det såg ut som om de tillkommit genom någon olycka, och då de alltid voro proppade med snus, nödgades man så mycket snarare observera de mörka, päronlika punkterna i det rödspräckliga, tunna anletet.