Dagens Nyheter – 8 december 1870, sida 2

många timmar, hon i sitt tycke gagnlöst och blott af fåfänga tillbragt framför spegeln. Hon bigtade likvil, efter nägra dågars tvekan, för den älskade fadren allt, men bad honom för all del icke banna den obetärnksamma Sara. Gummans joller skulle hädanetter icke det ringaste smeka hennes öra, förklarade bon med tårade ögon. Oerfarna barn! Och innan pastorn hann förhindra det, hade hans dotter sönderrifvit sin afgudabild, såsom hon kallade den, och krivgstrött bitarne för vinden. Gundlas förtroende hade emellertid ivgifvit fadren stora och alldeles Hya bekymmer. Han ville icke bryta sitt lötte til Gundlå rörande Sara, men han beslöt att observera gumman, och att om möjligt öfverraska den oförståndiga midt under hennes farliga undervisningsarbete. Den upptäckt han gjort gaf honom emellertid ämne till en vältalig predikan följande göndag öfver det skönas makt och betydelse i jordlifvet, med särskild hänsyn till menniskåns kroppsliga skönhet. Der arma Gundla vågade ej elå upp sina ögon, hon skulle velat sjunka genom kyrkans stengolf, hon kände så djupt att den älskade fadren endast tänkt och tänkte på henne, och hon fattade ett heligt beslut, att aldrig låta sig bedåras af smickrets retelser och lockelser. Oerfarna barn!