Dagens Nyheter – 8 december 1870, sida 1

— NEN SNR eten ee kunna öfvervinna de svårigheter aom yppade sig. Utan hinder hann han till ett ställe som ligger omkring en fjerdedels mil från Villeneuve. Här var landsvägen afskuren, så att man på intet sätt kunde komma fram med vagnar. Ehuru ännu befinnande sig på ganska långt afstånd, märkte vår löjtnant poster, som voro utställda på den höjd som sträckte sig utefter vägen; och snart läto hornsignaler höru sig. En afsänd patrull af sex man återkom med den underrättelsen att såväl bergshöjden som skyttegrafvarne voro starkt besat:a med friskyttar. På patrullen hade åtskilliga skott aflossats. Officeren såg nu ingen möjlighet att kum a framtränga vidare och drog sig derför tillbaka till närmsta ay, der emellertid major Lehmanns trupp inträffat. Ordonnansofficeren bad majoren anfalla Villeneuve för att derigenom bereda honom fri passage. Major Lehmann gick också in härpå, tog med sitt folk vägen öfver Veron till Passy, uppbrände på det sednare stället en landtgård, genomsökte bergshöjden och framryckte derpå till Villeneuve. Här fann han friskyttar i massa. En afdelning ryttare samt ett kompani fotfolk, som han skickade mot staden, blefvo föremäl för ett flitigt skjutande, hvarför de drogo sig tillbaka. Man rustade redan i ordning kanonerna, för att bombardera staden, dä en deputation från denna kom ut med förklaring att staden var beredd att gifva sig. En skatt af 40,000 frank blef densamma ålagd. Fångar gjordes; en af dessa, enligt sin egen utsago, kapten vid mobilgardet, bar uniform. Med 18 friska infanterister och tre dragoner, hvilka major Lehmann lemnade löjtnant v. Borcke, fortsatte denne sednare sin resa; majoren stannade med sin trupp i Villeneuve. I Armeau stötte ordonnansotficeren på fiender å landsvägen, hvilka endast förmedelst fordon, som skaffades från en närbelägen by, kunde undanrödjas, hvarefter färden fortsattes. Då man lemnat byn Villecien, märkte de som åkte främst att vinbergen voro talrikt besatta och gåfvo detta tillkänna. Löjtnanten lät då infanteristerna stiga ur åkdonen och framryckte med dem under ömsesidig stark eld, tog fyra fångar och tvang friskyttarne att draga sig tillbaka längsefter vägen. Från Villecien till Joignys förstad, omkring en half mil, kunde han blott långsamt och under fortgående skjutande framrycka. Vägen var afskuren på två ställen; dock voro icke nödbroarne borttagna. I den mån officeren kom förstaden närmare, blef han öfvertygad om att Joigny icke kunde vara besatt af tionde kåren. För att förskaffa sig full visshet i detta afseende, afsände ban två dragoner, med uppdrag att så fort som möjligt göra sig underrättade om de staden försvarande skarpskyttarnes antal. Dessa dragoner kommo oskadade tillbaka och meddelade att stadens besättning syntes vara temligen stark. Då retirerade ordonnansofficeren med sitt detachement. I Villeneuve stötte v. Borcke åter på major Lehmans trupp och tillbragte här natten. Då följande morgon allt såg fredligt ut, red han med 18 dragoner under anförande af löjtnant v. Spiess hastigt och obehindradt till Joigny, der han äfven träffade kowmmenderande generalen v. Voigts-Rhetz och ötverlemnade åt honom den order han medförde. 10:de kären hade aftonen förut, en timma efter sedan ordonnansofficeren dragit sig tillbaka för den fiendtliga öfvermakten, anländt will Joigny, hvilken stad ådömdes erligga en tribut af 200.000 frank. Frän Villeneuve hade major Lehmans detachement på begäran af löjtvant v. Borcke framryckt till Villevallier och stannat der. Under det ordonnansofficeren red till Joigny, hade man skjutit på majorens folk från fästet St. Julien, som ligger midt emot Villevalliers, hvarefter mairens embetslokal i Villevalliers sattes i brand, sex grura