Dagens Nyheter – 7 december 1870, sida 2

-—-Åh, ska här bli storkalas?4 Folket har arbetat med riktiga ånghästkrafter. All vår säd är inne, Herren vare lof, och fattig man behöfver sin lilla stimulus ännu bättre äm den rike. Bränvin och vin äro slägt med både godt och ondt, men säkert är, att inte vill jag göra de mina någon skada.4 Och Hjorten kysste sin unga hind ännu en gång, men nu på den svällande munnen, medan Gundla slog armarne kring fadrens hals, och sedan strök hans hår tillbaka från tinningarne. Derefter smekte hon sina två bröder, hvilka bakom fadren liksom tycktes vänta på denna traktering, och skyndade derefter att fullgöra fadrens befallning. sr IV. Skön Gundla. Medan Gundla dröjer der vid det hvita hörnskåpet, letande på nyckelknippan efter rätta nyckeln, låtom oss betrakta henne litet närmare. Den höga, smärta, men dock fylliga figuren anstode bättre någon medeltidens borgfröken eller någon högboren furstinna, än en komministerdotter på landet, men hon hade nu en gång af far och mor fått ärfva denna imponerande gestalt, så ovanlig bland vårt småväxta slägte. Det rika guldgula, lockiga håret v.r onkelt uppfästadt, men på ett egen