Dagens Nyheter – 7 december 1870, sida 1

oe Ho ba dl sn RENEE sätter sig för att tillfredsställa detta begär, han invecklar sig i svårigheter och går kanske under. Han må emellertid dertill hafva råd eller icke, så blir det för honom aldrig i regeln fördelaktigt, ej heller för det allmänna nyttigt, att han sammanbinder eå öfvermåttan stor areal: under eget bruk. En sund ekonomis enklaste grundsatser visa åt ett alldeles motsatt håll. Mångårig erfarenhet vittnar detsamma i länder, der jordbruket bedrifves under mångahanda gynnsammare förhållanden än i Sverige. I intet land i verlden är jorden skiftad i så många brukningsdelar som 1 Frankrike. Redan år 1738 kunde abb6 de Saint-Pierre anmärka, att i Frankrike nästan alla daglönare hafva en trädgård eller ett stycke jord eller en vingård.4 I intet annat land har jordbruksarbetaren heller så lätt att förvärfva jord som i Frankrike — der den dock står i betydligt högre pris än här — och i hvilket annat land träffar man en flitigare landtbefolkning, än i Frankrike? Englands jord eges visserligen af ett fåtal; men jordegarne der bruka icke sin jord sjelfva, utan hafva styckat sina egendomar i smärre arrendedegårdar och derigenom uppammat en landtbrukareklass, som är välbergad och intelligent och som böjt Englands åkerbruk till ett mönster för alla andra jordbrukande folks. I England har det ock blifvit häfd, att den utarrenderade jorden besittes af arrendatorn på lifstid och sedan öfvertages af hans son, slägtled efter slägtled. I sina bref öfver Englands åkerbruk anför Caird, bland andra exempel på sådan långvarig besittningsrätt, äfven det, att på hertigens af Cleveland egendomar innehafva samma familjer samma arrenden alltsedan drottning Elisabeths tid. Mera än allt annat har denna orubbade besittning af jorden i förening med icke utarmande arrendevilkor höjt wärdet af Englands jord. — I det lilla Belgien — för att anföra ännu ett exempel — der jorden först genom otroliga mödor och omsorger kunnat bringas till full bördighet, är den så styckad, att, enligt den officiella statistiken, i medeltal af 100 jordbruk 43 knappast hafva 1 tunland, 41 mindre än 10 tunland, 8 som icke uppgå till 20 tunland och endast 8 som öfverstiga denna sista siffra. Egendomar på 100 tunland äro så sällsynta, att af 10,000 upphinna icke fer än 75 denna storlek, och antalet af egendomar, som hafva öfver 200 tunlands areal, är ej större un att i hela Belgien icke finnas fer än omkring 1,000 sådana. Endast i Sverige, der man har en kort arbetstid och der man i öfrigt måste nedlägga minst lika mycket, oftast mer, arbete -på sin jord, endast der tror man det vara fördelaktigt att ha i ett bruk 400, 600, 1,000 ända: till 1,500 och 2,000 tunland öppen åker! Södermanland räknar ovanligt många sådana stora brukningsdelar. I detta begär att sammanhopa stora arealer under eget bruk, hvarigenom jordegaren icke en gång hinner ordentligt sköta det han har, får man ock söka orsaken till det förhållandet, som i Södermanland är så öfverraskande att finna, nemligen att stora sträckor, tusentals tunland, odlingsbar mark ännu ligga för fäfot, somliga färdiga att sätta plogen på när man vill, andra vattendränkta, men hvilka med jemförelsevis ringa kostnad kunde göras fruktbärande. Nu bära de ej ens skog. Man kan tiil och