hvilkas eleganta kläder dock sannolikt icke buros af nägra män af verld? Vår stackars husarlöjtnant riktigt torterades af åtrån, att förklara denna allt mer och mer invecklade gåta. Men kunde icke möjligen kameliornas och deras beskyddares hela konversation vara ett soaskeradputs, ett härmningsförsök, för att rädda deras inkognito, ty också kavaljererna alla samtliga buro masker? — Och kunde icke den okända landsmaninnan vara nyss anländ till Paris och således ännu icke presenterad hos excellensen Löwenhjelm? js Baron Fingal skyndade att göra en visit hos den snillrike och älskvärde ministern, som likväl icke hade någonting att upplysa rörande det rika fyndet, men som — fruntimmergbeundrare ännu i lifvets senhöst — började brinna af nyfikenhet i kapp med vår löjtnant. Alla spaningar, alla gissningar voro emellertid fruktlösa. Den sköna okända måste ha anländt till Paris just i dagarne, kanhända från någon provinsstad, der hon varit i pension, och från hvilken hon förde med sig några unga äfventyrslystna kamrater. Ministern och husarlöjtnanten täflade om att utleta nyckeln till gåtan; men, huru de än under letandet sammanstötte sina goda hufvuden, så alstrade stöten ingen id6blixt, som pgenomträngde molnen. CMon cher! Det här kan ju bli en god början till en liten charmant komedi — slutade