Dagens Nyheter – 3 december 1870, sida 2

stad på Carl Johans gatan snart samlade sig en icke obetydlig folkmassa. De hjeltemodiga luftseglarnes namn äro Paul Rolier och B. L. Derchamps. De äro båda unga män, den sednare artillerikapten. Då de visade sigifönstret, helsades de med högljudda hurrarop och lefve Frankrike. Folkmassan blef talrikare med hvarje ögonblick, ty man trodde, att de skulle afresa med engelska ångfartyget klockan 2, hvarför konsuln från fönstret underrättade mängden om att resan var uppskjuten till torsdags middag. Ingen af de bäda luftseglarne var aöronaut till profession, men den ene af dem, som förut varit uppe i n s. k. ballon captive, bade åtagit sig att styra. De lemnade Paris kl. 11,40 på torsdagsaftonen och de hade icke sett till land hågonstädes förr än ballongen törnade mot ett träd på Lifjället. Under det de sväfvade öfver hafvet, sågo de under sig 17 skepp, af hvilka de trodde att några varit franska fregatter, men då de sköto hastig fart, var det omöjligt för dem att kunna göra fast det stora tåg, som de flera gånger utkastade. Det är nu fullt säkert, att det är samma ballong, som fredagen den 25 sväfvade i närheten af Norges vestkust; de båda luftseglarne hade nemligen, för att lätta ballongen, utkastat en postsäck, hvarefter ballongen åter höjde sig med otrolig hastighet och dref mot öster. Slutligen fingo de sigte på ett träd och märkte då, att de befunno sig på fast mark. Klockan omkring 3,20 parisertid på fredagseftermiddagen stego de slutligen ur ballongen, utan att dock veta, hvar de befunno sig. Ballongen sänkte sig med alla deras effekter till jorden. och när de sågo sig omkring och märkte snön på alla sidor omkring sig, trodde de till en början, att de befunno sig på Island. De sofvo eu stund af natten på fjellet och vandrade sedan omkring i hela sexton timmar innan de funno spåret efter en släde, hvilket spår de dereiter följde. Den första föda, de erhöllo, var i en liten stuga, der de trakterades med potatis, gröt och hardangeröl. Af en tändsticksask, som stod på bordet och på hvilken lästes namnet Kristiania, funno de, att de voro i Norge. I Kongsberg och i Drammen hade de blifvit på ett entusiastiskt sätt mottagna och festligheter anordnades för dem på flera ställen. De uttalade sig med mycken förhoppning, ja med full tillit om möjligheten af Paris försvar och försäkrade, att det är provianteradt för vida längre tid än man tror. De begagnade också sådana uttryck, som att Trochu är herre öfver situationen och att Frankrike hyste det största förtroende till honom. Då någon uttryckte sin förundran öfver att de båda luftseglarne, som voro helt oerfarne i detta nya sätt att färdas, hade vågat sig ut på en sådan farlig resa, fick han till svar, att ingen för sex månader sedan tänkt på ett sådant företag, men att man måste göra allt för fäderneslandet.