Dagens Nyheter – 2 december 1870, sida 1

RR Det är en känd sak, att det allwännas arbeten alltid bli dyra. Enskilda skulle helt visst med fördel ha byggt våra stambanor, vårt nationalmuseum och de festa andra offentliga byggnader för trefjerdedelar af de ofantliga summor, som de nu kostat staten. Samma förhållande inträffar naturligtvis, då den enskilde försätter sig i statens ställning, förbiseende den naturligaste lagen för arbetets fördelning. Detta har sin enkla förklaring i den menskliga naturen, som eger äldre och djupare rötter i det egna intresset än i hvilka andra intressen som helst. Men detta är ju den enskildes ensak, kan man anmärka; det är endast han som förlorar derpå. — Ej så alldeles; det finnes en gammal sanning som lyder: om någon af en kropps lemmar lider, så lida äfven kroppens alla öfriga lemmar, eller med andra ord: om en del af samhällets medlemmar lida, så lider äfven hela samhället. Vi skola i det följande undersöka huruvida denna sanning äfven eger sin tillämpning i förevarande fall. 7 (Forts.)