Dagens Nyheter – 1 december 1870, sida 2

torers godtycke. Afgudad. af sina underhafvande, i hvilkas fröjder och sorger han. deltog snarare såsom en. patriarkalisk fader än såsom husbonde, hade baron Hans från mödosamma och iärofulla värf, uti fosterlandets tjenst, i blomman af sin ålder återvändt från gesandtskapet vid ett främmande hof direkt till sina fädernegods, der han nu blef, verksam såsom nitisk och skicklig. landtbrukare, cch der han på alla lämpliga sätt sökte inympa hos sonen sina egna sympatier för odalmannens numera snart sagdt, vetenskapliga yrke. Men den unga löjtnanten, som, efter några års studier vid Lunds och Köpenhamns universitet, och straxt efter inträdet. på krigarens bana, fått sin faders tillåtelse, att genom utrikes resor afrunda sin. uppfostran, tycktes hysa föga intresse för grunddikningar eller mejerier, nyodlingar eller dessag utbredda skatter af CSveriges bästa. guld. Baron Fingal älskade resor och äfyventyr, champagne och kärleksintriger, och, han fann mer ära i att genom sin fulländade prononciation af franska språket tagas för en infödd parisare, än att — i likhet med sin far — hyllas sågom en af Sveriges grundligaste landthushållare, en af dess mest. vördnadsbjudande magnater. En eller ett par gånger om året besökte Fingal sin far, enkling sedan flera år — och sitt fädernehem, det underskönt belägna Ragnarsnäs; men efter några vexlade ömhets