År benet JERKER b——— Svenska folkets tillstånd. Ännu ljuder derute stridens larm och öfverröstar ropen Som städse, mer eller mindre Högljudt, höjas från den svenska fattigtmannens koja om någon förbättring i hans tillstånd. Men kriget lider till sista akten, riksdagen stundar; det är hög tid att rikta större uppmärksamhet, än som under de sednpare fem månaderna kunnat bestås, åt angelägenheter, hvilka böra Jliggä 083 vida närmare om hjertat än frågan: skall öfvermakten i Europa, som från den österrikisk-spanska monarkien öfvergått till den franska, behållas af den sistnämnda staten eller förflyttas till det hufvudsäkligen protestantiska Tyskland? Sverige är ett fattigt land, har mar sedan århundraden hört sägas och sjungas tills det nästån blifvit en trosartikel; Ytträbdet är icke sannare derför ått det oftå upprepats. Sverige är icke ett fattigt ladd: Dess jord är i allmänhet fruktbar ända upp till Mälardalens norra gräns, och så långt som till Tiveden äro de klimatiska förhållandenå icke ofördelaktiga för åkerbruket; längre norrut, till nyss anfgiffa bräns, hör det åtminstone till det mindfe vanliga att frost förstör någon del äf jordbrukårgns gröda. Våra berg innehålla rika och goda malmer af mångfaldiga slåg. Vård skögar gifva Oss bränsle, häghad, virke i tillräcklig myckenheft, och derutöfver tillgång till en angenlig export. Jagten; Vårdad, bidrager till inbyggarnes underhåll; sjöarne ännu vida mera. De vidsträckta kusterna med talrika hamnar bereda tillfälle att idka en störärtad skeppsbyggerioch fraktrörelse. Befölkningen är intelligent mer än de flesta länders. Sverige är ett rikt land, särdele om man jemför det med Danmark; norra Tyskland; Holland, m. fl. af naturen svagt begåfvade stater. Men svenska folket är fattigt. Detta är ganningen: Den största delen deraf lefver på en knapp föda; som uhder dagliga bekymmer förvärfvas; i kläder, i beqvämligheter, i nöjen måste den finha sig vid det allra tarfligaste och ofta umbära äfven de adspråkslösaste af lifvets förnödenheter och behag. Som föräldrarne lefvat, så få barnen det, och samma sorgliga öde lemna desse i arf åt sina efterkommande. Så går det slägte efter slägte. Den stora massans bostäder ochlefnadssätt höja sig än i dag blott i ringa mån öfver dess bostäder och lefnadssätt för hundratals år sedan. Det vöre orättvist att förneka att sundbetsvård och undervisning stå på en bättre fot än förr, att någon kapitalbildning försiggått; men, som förut antydts, i det stora flertalets hrardagslif kan föga förbättring röjas. Några flete, måsga tlere till och med, ha kommit i en bättre ställhing än derås förfäder, men millionerna hafva det icke bättfe i ekonomiskt hänseende och knappast i ändligt och sedligt. För att erhålla ett riktigt begrepp om ett fölks verkliga belägenhet måste man först och främst känna de förhållanden, under hvilka de särskilda samhällsklasserna lefva i sitt bvardagslif — de vilkor under hvilka individen existerar och arbetar. Däön tälrikåste klassen i detta land, den på hvikefi ståtens eger existens hufvud