Dagens Nyheter – 30 november 1870, sida 1

och anträdde omedelbart derefter resan till Italien, dit friherrinnan gjorde dem sällskap. Efter vigseln fick Renvall veta hvem eller, rittare sagdt, hvilka, som varit bans beskyddare. Julia hade anförtrott sin moder att hon älskade den unge artisten. Friherrimnan var för ädel och fördomsfri att vilja motarbeta en känsla, som var ren och god; hon ville löna sin dotters förtroende såsom det förtjenade och tillika uppmuntra och beskydda en lofvande talang; detta hade hon gerna fjomb äfven om ej Julias kärlek dertill medverkat. edan baronen lefde gjorde de alla möjliga inbesparingar för sina egna personer för att kunna bistå ynglingen, och sedan friherre Räfklo aflidit, fanns naturligtvis ej vidare något hinder för deras ädla sträfvanden. i Den unge man, som Renvall vid två särskilda tillfällen antagit vara en friare till Julia, var hennes kusin, en häradshötding Räfklo, hvilken vikarierade för en domhafvande i landsorten och var förlofvad med dennes dotter. SLUT.