Dagens Nyheter – 29 november 1870, sida 2

uddar, mellan hvilka sjön smyger sig in på det lägre liggande landet, slutande i små lugna, vasskantade vikar. Ett stycke ut i sjön, vid pass sjuhundra alnar från ångbåtsbryggan, ligga tre holmar, hvaraf den största är så stor, att den lemnar foder för ett par kor och några får. På denna holme är uppförd en rödmålad stuga med bottenvåning och två vindsrum. Hoölmarne hörde till Räfuddens egor och stugan beboddes af en fiskare. Några dagar efter sammanträffandet mellan vår hjelte samt friherrinnan och Julia återfinna vi den förstnämnde såsom hyresgäst hos fiskaren; han hade för sommaren förhyrt de två vindsrummen. Man var ännu endast i maj månad; den rika fägring vi ofvan skildrat för våra läsare var således ännu icke kommen, men naturen arbetade märkbart på dess fullbordande och säkerligen är försommarens pågående utvecklingsprocess i poetiskt och artistiskt hänseende att föredraga framför högsommaren med sin fullmoögnad. Dagligen se vi nu den unge artisten sysselsatt med sin pensel, stående vid sin staffli ömsom vi ena stranden af en af de båda minsta holmarne, hvarifrån han har gynnsam utsigt öfver Räfudden med dess omgifningar, stundom se vi honom äfven i båt förflytta sig öfver och på sjelfva fasta landet af Räfuddens egor uppslå sin atelier. Med säker och snabb hand förde han sin pensel, och han har heller ingen tid att förlora, om han skall vinna sitt syftemål, att få arbetet färdigt innan friherrinnan och Julia återkomma från sin vistelse i hufvudstaden. Betta inträffade något senare än påtänkt var; först några dagar före midsommar återkommo de; två dasvar derefter var friherrinnans födelsedag. Det blef nu gladt och hfligt på Räfudden. Tjenstepersonalen och godsets underlydande ville alla bidraga till frandet af deras dyrkade matmoders födelsedag.